Open up the dirty window.
Camilla'Camilla ringde precis, jag saknar henne! Tänk om våra drömmar kunde bli sanna? Kanske, kanske...
Vi måste kolla upp allt, kanske imorgon när jag ringer digggg! För det gör jag när jag vaknat, hmmm undrar om du sover då kanske? Maha! :)
Annars över till mig dag. En ren helvettes dag. Tårar hit & dit. Men vad gör man? Livet är orättvist! Jag önskar att någon kunde bygga mig en tidmaskin, så att jag kunde hoppa tillbaks i tiden. Göra saker ogjorda. Eller leva om ett underbart ögonblick. Men det lär jag aldrig få göra, hur mycket jag än önskar. Ibland slutar jag att tro på min teori, "att allt händer av en anledning". För ibland kan jag inte se en mening med saker som händer. Hur ett liv kan försvinna från en så fort, ett liv som kanske inte ens har fått börja leva sitt liv än. Påvägen hem från Camilla kollade jag upp på stjärnorna och undrade...
- Är det sant att dem som dör runt omkring en är som en skyddsängel? För just nu känns det bara som att människor och djur dör hit och dit. Men ingen skyddar mig? Ingen skyddar mina kära. Jag undrar och kommer nog aldrig få mina svar. Jag blir så less på allt, hur skall man orka ta nya tag? När man precis börja komma på fötter så snubblar man igen, för just nu känner jag att inget posetivt alls händer. Bara negativt efter det andra. Jag saknar dig Bäbis, du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag har en hemlighet med dig som ingen annan vet. Tänk att ena sekunden har man någon där, den andra sekunden kan någon bara sluta andas.
Nu skriver jag bara massa tråkigheter, men det är väl det min dag bestått av. Jag mötte upp Camilla, vi åkte med hennes mamma, systern Anna och hennes månaders dotter Emilia till ICA Maxi och handlade. Sedan hem till Camilla, göra egna Semlor, göra egna hamburgare, dricka lite Kaffe, spela lite kort, se på en film som hette något med Bangkok.... Det var trevligt, fick mig på andra tankar. Sen en lång promenad hem i mörkret där tankarna igen dök upp, när man gick där under alla tusentals stjärnor. Tänk ändå hur få stjärnor vi ser här på land! Ute till havs är hela himlen täckt av stjärnor, det känns som att vara i en glaskula. Just i den glaskulan befinner sig hela underbara Gunilla gänget just nu. Jag saknar dem, och igår fyllde Chrille 19 år.<3 X
Vi måste kolla upp allt, kanske imorgon när jag ringer digggg! För det gör jag när jag vaknat, hmmm undrar om du sover då kanske? Maha! :)
Annars över till mig dag. En ren helvettes dag. Tårar hit & dit. Men vad gör man? Livet är orättvist! Jag önskar att någon kunde bygga mig en tidmaskin, så att jag kunde hoppa tillbaks i tiden. Göra saker ogjorda. Eller leva om ett underbart ögonblick. Men det lär jag aldrig få göra, hur mycket jag än önskar. Ibland slutar jag att tro på min teori, "att allt händer av en anledning". För ibland kan jag inte se en mening med saker som händer. Hur ett liv kan försvinna från en så fort, ett liv som kanske inte ens har fått börja leva sitt liv än. Påvägen hem från Camilla kollade jag upp på stjärnorna och undrade...
- Är det sant att dem som dör runt omkring en är som en skyddsängel? För just nu känns det bara som att människor och djur dör hit och dit. Men ingen skyddar mig? Ingen skyddar mina kära. Jag undrar och kommer nog aldrig få mina svar. Jag blir så less på allt, hur skall man orka ta nya tag? När man precis börja komma på fötter så snubblar man igen, för just nu känner jag att inget posetivt alls händer. Bara negativt efter det andra. Jag saknar dig Bäbis, du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag har en hemlighet med dig som ingen annan vet. Tänk att ena sekunden har man någon där, den andra sekunden kan någon bara sluta andas.
Nu skriver jag bara massa tråkigheter, men det är väl det min dag bestått av. Jag mötte upp Camilla, vi åkte med hennes mamma, systern Anna och hennes månaders dotter Emilia till ICA Maxi och handlade. Sedan hem till Camilla, göra egna Semlor, göra egna hamburgare, dricka lite Kaffe, spela lite kort, se på en film som hette något med Bangkok.... Det var trevligt, fick mig på andra tankar. Sen en lång promenad hem i mörkret där tankarna igen dök upp, när man gick där under alla tusentals stjärnor. Tänk ändå hur få stjärnor vi ser här på land! Ute till havs är hela himlen täckt av stjärnor, det känns som att vara i en glaskula. Just i den glaskulan befinner sig hela underbara Gunilla gänget just nu. Jag saknar dem, och igår fyllde Chrille 19 år.<3 X
Kommentarer
Trackback
