Without love there are no dreams.

Jag kan vara riktigt blödig ibland, och idag är just den dagen. Ibland är det sjukt att man kan längta till något så mycket. Aldeless för mycket. Satte mig vid tvn förut, mamma och min bror kollade på en dålig svensk film. När jag började kolla lite så reste dem till London. Så sitter jag där och tänker på alla fina minnen medan man ser London eye, London bussarna.. Ja ni fattar nog.

Min bror: Vafan Linda, du är dum i huvet!
Jag: Vaddå? (Känner att ögonen fylls med tårar)
Min bror: Alltså, du har stora problem vafan.. (mumlar lite mer, skrattar lite, säger än en gång att jag är knäpp)
Jag: Får fram ett skratt, sen forsar tårarna ner för kinderna.

Det är sjukt att man kan trivas någon annanstans så himla bra. Alla säger "borta bra men hemma bäst". Det säger jag med, men där känns fan mer som hemma än här. Pinsamt att jag sitter där och själv inte märker att jag börjar gråta av att bara se London, utan att min bror får ett gott skratt och ännu en anledning att kalla mig knäpp ;) Missuppfatta mig inte. Jag älskar min familj, mina djur, mina vänner och att ut och rida i skogen - känna sig fri. Men där är en helt annan sak, där kan jag vara mig själv.

"Dreams are like stars.. You may never touch them, but if you follow them they will lead you to your destiny"
"It's faith in something and enthusiasm for something that makes a life worth living"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0