debski

Jag är så sjukt jävla trött på männiksor som uppför sig som tre åringar. Vafan jag är arton år, jag orkar inte att gå runt och vara sur över så saker längre. Är man sur över något säger man det till varann, så glömmer man det sen. Hur skall man kunna njuta av livet när man går och surar över små saker? Vad händer då det kommer ett riktigt thing att sura över? Skall man gå och skjuta någon då? Nej säger jag, det skall bli så sjukt skönt den dagen... Då jag flyttar härifrån, täffar nya människor, bygger upp ett nytt liv. Ett liv som kommer vara så mycket lättare, ett liv i London där jag verkligen känner mig hemma och inte behöver oroa mig över någon annan än mig själv.

Ursäkta mig, men vi tjejer. Vi har stora problem. Är vi sura på varandra så pratar vi inte med varann. Gillar vi någon visar vi inte det utan leker istället svår fångade. Vi gör alltid saker så mycket mer komplicerade än vad dem egentligen är. Vi sminkar oss för att bli "vackrare". Medan killar går runt och är naturligt snygga. Är dem sura på varandra säger dem det rätt ut eller ger varann en smäll på käften, sen är allt bra.

Ni kanske fattar lite av vart jag vill komma? Annars skit samma, jag behövde bara skriva av mig lite ;> hah!