debski

Den bästa uppfinningen hade nog vart någon slags känslo knapp. En knapp som man kan tryck på så att man slipper få känslor för något eller någon. Hade inte allt varit mycket lättare då? Eller så är det bara jag som är feg.

Jag ligger här i min lägenhet, aldeless ensam och sjuk en lördag kväll. Orkar varken äta eller dricka, this is killing me! Jag vill vara frisk, jobba och shoppa mig ett par skor. Okej det där med att shoppa skor, kollar på Sex & the city.. Ni förstår nog. Innan det kollade jag på Kung Fu Panda för första gången, den var tuff hah!

Fråga mig inte varför jag fått för mig att blogga, antagligen så är jag riktigt sjuk! Men kanske borde göra det lite oftare så att min älskade vän på andra sidan havet kan se vad jag sysslar med i mitt liv. Jag saknar henne, jag saknar att spendera timmar i telefon med henne. Min lilla Camilla'Camilla.

När jag var i Spanien blev jag lite kär, i klänningen på bilden. Alla tjejer måste ju ha sin egen "den lilla svarta" detta är min. Dyr men värt det. Kanske sitter den fint på nyår? Åh jag vill ha nyår. Gossssss.
x

and so i found a state of mind
where i could be speechless
i had to try it for a while
to figure out this feeling
this felt so right
pull me upside down to a place
where you've been waiting

how am i supposed to tell you how i feel
i need oxygen

Ny och i princip egen lägenhet betyder en hel del planering angående inredning. Tror iallafall jag har hittat den perfekta tapeten till mitt sovrum. En fototapet på en röd telefonkiosk, engelsk såklart. Den kommer få mig att peppa peppa och så kommer jag vakna varje morgon och intala mig att det snart blir min tur. Jag skall bo där ett tag i mitt liv, för det är där jag känner mig hemma, i London vill säga. Men månad september gick inte ihop med allt jag har att göra, allt jag måste ordna och alla bokade tider jag har. Vem vet kanske nästa månad, eller månaden efter det. Men det skall bli av, för en sak är säker. Om tjugo år kommer jag inte sitta och ångra det jag har gjort, snarare det jag aldrig gjorde. Om tjugo år från nu skall jag vara stolt över att jag vågade leva min dröm, det skall jag se till. Bara inte idag, imorgon eller den fjärde september. </3

London kommer finnas där och vänta på mig tills jag är redo, det är vad jag intalar mig varje morgon jag vaknar och som nu.. Varje kväll innan jag går och lägger mig. Peace x

I tisdags var jag och Linn på Brewhouse och såg All Time Low. Hur bra som helst, så sjukt bra live! Dem vet hur man äger scenen, Alex vet hur han skall använda sin röst på bästa möjliga sett. Det var vackert, det var känsla, det var gemenskap, det var helt enkelt så jävla bäst. Innan spelningen var vi på deras signering, fick två cd skivor signerade. Jag och Alex kom in i någon konversation.. (Jag och Linn hade tidigare pratat om att dem såg trötta ut). Tror ni inte jag slinker ut "You look a bit tired" till Alex haha. Lyckades nog rädda det ganska bra endå! Hehe. Efter spelningen träffade vi grabbarna igen, lika trevliga som sist, lika good looking. Jag och Alex skulle ta kort tillsammans, hans vakt ville att han skulle in i bussen. Men söt som A är så skulle jag få ta kortet med honom. Illa nog så hade min kamera ställt om sig så Linn fick tre sjukt suddiga bilder. Jag stod där med Alex arm om mig, kände hur röd jag blev om kinderna. Allt kändes som en evighet! Fick fram ett ursäkta, han kollade mig i ögonen och skojade "det är lugnt, kanske bara får halsen avhuggen sen när jag kommer in" och sen höll han om mig och vi fick till två bra bilder :) Jag, lycklig? Yessssssssss, ihihihih. Tack till Linn & Bella som lyckades med det.

Jag var en lycklig tjej som sedan satt på bussen hem. Synd att jag var så jäkla sjuk den kvällen, tänk er när man står bara några meter ifrån dem och hostar sönder? Pinsamheten på den. Nej men, här kommer lite bilder från kvällen :>

there is something about you, that gets me every time..

http://playingmyheart.heroku.com/
We Are The Ocean - Playing My Heart

(ni kan ladda ner den på länken ;)